Hillevi Lenz Taguchis

Jag vill vidare hänvisa till följande citat från Hillevi Lenz Taguchis bok Varför pedagogisk dokumentation..

" Barnsyn och förhållningssätt är mänskliga, sociala och samhälleliga konstruktioner och att syftet med pedagogisk dokumenattion är att försöka synliggöra och förstå dessa konstruktioner, så att man som pedagog kan öppna sig för nya konstruktioner"

Ballonger-Linn Fernström

Mitt projekt...Konstsamtal utifrån samtidskonstnären Linn Fernströms verk: Ballonger

Har nu genomfört första delen av mitt projekt. Barnen på förskolan där jag har min vfu ( verksamhetsförlagda utbildning) fick vara delaktiga och det gick jättebra..=) Jag inledde samlingen med att ställa en öppen fråga..Vad är konst? Vad kan en konstnär göra? De började prata om att en konstnär kan måla, ha penslar...och färg. Syftet med uppgiften var att jag ville att barnen skulle få synliggöra sina tankar kring konst genom att sätta ord på det de ser, tycker och känner. Jag tror även att få ta del av ett konstverk kan vara ett bra komplement till det informationssamhälle (ständiga mediaflöde) vi lever i. Jag visade sedan samtidskonstnären Linn Fernströms verk Ballonger och ställde följande frågor: -Vad ser ni på bilden?-Vad tror ni händer i bilden och varför?-Vad tänker ni på när ni ser bilden?
Barnen pratade på de var tankar och funderingar alltifrån " Jag ser ballonger...det är kalas" Flicka 5 år, " Det är vinter det är kallt ute...man måste ha kläder på sig"Pojke 4 år, " På sommaren har jag kalas...då fyller jag år...hurra!!! Flicka 5år. Samtalet fortskred...det var intressant att barnen pratade utifrån bilden men även utifrån egna erfarenheter av livet....

"Ett Februari Imperium"

Fredrik Guves föreläsning " Ett Februari Imperium"

Det var en givande föreläsning igår. Jag är själv väldigt intresserad av vad som sker i det ögonblick man går in i en kreativprocess. Hur påverkar detta eleven/ barnets identitetsskapande? eller människan i stort? Hur kan en process se ut? Tankar som väcks är att kunna arbeta processrelaterat för då skapar man en djupare förståelse över sitt egna lärande. Att vara delaktig med hela kroppen och alla sinnena är det mest givande lärandesätt tror jag... i en process finns det inga rätt eller fel, vilket jag tycker är oerhört skönt och tror det är viktigt för eleven/barnet att kunna lära genom känslor. För när man går in i en process vet man inte hur slutet ser ut eller vad som kommer att ske...och hur mycket man kommer att påverkas i stort, detta kan givetvis vara skrämmande men även utmanande...och man växer som människa av den erfarenheten.

När jag skall börja arbeta som pedagog är det just detta som jag vill skapa "de sanna mötena". Det är klart att vardagsrutiner, regler och scheman kan vara ett hinder, men vill verkligen tro att man kommer kunna utföra kreativa möten ändå...självklart handlar det även om vilken skolkultur man hamnar i och vad övriga arbetslaget och rektorn har för syn på lärande, barnet och kunskapen. Vilka förutsättningar som finns, vilka utrymmen man får som bildpedagog...verkligheten kan vara tuff....men jag vill ändå tro att det kommer gå bra...=))