Fredrik Guves föreläsning " Ett Februari Imperium"

Det var en givande föreläsning igår. Jag är själv väldigt intresserad av vad som sker i det ögonblick man går in i en kreativprocess. Hur påverkar detta eleven/ barnets identitetsskapande? eller människan i stort? Hur kan en process se ut? Tankar som väcks är att kunna arbeta processrelaterat för då skapar man en djupare förståelse över sitt egna lärande. Att vara delaktig med hela kroppen och alla sinnena är det mest givande lärandesätt tror jag... i en process finns det inga rätt eller fel, vilket jag tycker är oerhört skönt och tror det är viktigt för eleven/barnet att kunna lära genom känslor. För när man går in i en process vet man inte hur slutet ser ut eller vad som kommer att ske...och hur mycket man kommer att påverkas i stort, detta kan givetvis vara skrämmande men även utmanande...och man växer som människa av den erfarenheten.

När jag skall börja arbeta som pedagog är det just detta som jag vill skapa "de sanna mötena". Det är klart att vardagsrutiner, regler och scheman kan vara ett hinder, men vill verkligen tro att man kommer kunna utföra kreativa möten ändå...självklart handlar det även om vilken skolkultur man hamnar i och vad övriga arbetslaget och rektorn har för syn på lärande, barnet och kunskapen. Vilka förutsättningar som finns, vilka utrymmen man får som bildpedagog...verkligheten kan vara tuff....men jag vill ändå tro att det kommer gå bra...=))